Solen

Dagens prosadikt...
'''''''''''''''''''''''''''''''''''

Halvklass
Vi, andra halvan, väntar utanför matsalen
De har gått i led från Rakåsen
och slutar efter lunch, vi äter tillsammans

Caroline säger att jag inte kan prata svenska
att jag inte kan säga r
Kan jag viss det!

Hon tror mig inte, utländsk
(morrar i svalget) rrrrrr
småländsk

Solen
Vem börjar prata om solen?
Den kommer att slockna
och allt liv på jorden kommer att dö
(med några minuters fördröjning)
Kommer det visst inte!

Joho!
- det har Fröken sagt
Men det tar tid
Vi kommer inte att leva då
Där hör du, vi kommer inte att leva då!

Men dina barn lever då
Det gör dom visst inte!


Tusentals år, miljontals år - vem bryr sig?
Vi lär oss uppskatta tidsaspekten
Den skjuter katastrofen framför oss

Tjugofyra år senare vet jag fortfarande att solen slocknar
men har inte hämtat mig från chocken
Slutet för livet som vi känner det
Jag vill inte!

Slutet för allt jag troligen skulle älska
Slutet för mina framtida ättlingar
Slutligen raderas min existens

Det gör jag visst det!
Frågar om tidsaspekten är något att uppskatta